Animering – Smärtans fysiologi
€ 51,57 Inkl. moms
Animeringen beskriver hur olika fysiologiske mekanismer skapar en smärtkänsla.
- Längd: 5 min 20 Sek
- Nedladdning: Filmfilen laddas ner efter att du genomfört alla steg i kassan.
Beskrivning
Text till animeringen smärtans fysiologi
Vad händer om du får vävnadsskada, här i knät? Jo, i vävnaden aktiveras då olika receptorer, nociceptiva receptorer, som skickar nervimpulser via nervbanor till ryggmärgen. Här fortsätter nervimpulserna sin vandring i nya nervbanor upp till hjärnan där impulserna tolkas och registreras som smärta. Vi har både snabba och långsamma nervimpulser. Vi har nervimpulser som transporteras mycket snabbt. Om du bränner dig på en spisplatta måste du snabbt kunna rycka bort handen och minimera skadan. Den snabba funktionen är viktig för vår överlevnad. Sedan har vi mer långsamma nervimpulser som transporteras via C-fibrer. Exempelvis vid långvarig ryggsmärta då smärtan påverkar våra känslor och upplevs som molande och gnagande in i märg och ben.
När man upplever smärta är det lätt att tro att olika smärtreceptorer har blivit aktiverade. Så är det inte: vi har inga smärtreceptorer , vi har nociceptiva receptorer. De har utvecklats i milliontals år och är viktiga för vår överlevnad. De informerar oss om tryck, temperaturförändringar och kemiska reaktioner. De visas i cirkeln med olika färger. Tryck är grönt, temperaturförändringar blått och kemiska reaktioner gult. Det finns även mottagare i cirkeln som är vita, som vilar, och som ännu inte fått någon funktion. När du får en vävnadsskada, säg ett knivstick i handen, aktiveras nociceptiva receptorer. Nocicpetorerna har höga tröskelvärden så krävs ett visst stimuli till för att tröskeln ska sänkas så att nervimpulser skickas. Nervimpulserna färdas snabbt till hjärnan och det är tolkningen/bearbetningen i hjärnan som avgör den smärta du känner.
Nervssystemet är plastiskt, förändringsbart, och kan vid långvarig smärta bli överkänsligt. Nu har nociceptorerna sänkt sina tröskelvärden så att normala belastningar tolkas som en signal om fara och hjärnan tolkar det som smärta. Lätt tryck/beröring på ett icke smärtande område kan då uppfattas som smärta. Detta kallas allodyni. Även en normal smärtsam retning ger mer smärta, det kallas hyperalgesi. När du också känner obehag av ljus, ljud och lukt, har ditt nervsystem blivit överkänsligt eller så kallad sensitiserat. Att nervsystemet är plastiskt, alltså förändringsbart, är viktigt att veta för att bättre kunna förstå smärta.
Vid långvarig smärta kan det uppstå arkitektoniska förändringar av den grå hjärnsubstansen som visas på bilden. Rött representerar de ändringar som sker vid långvarig ryggsmärta, gult det komplexa regionala smärtsyndromet och blått förändringar för patienter med knäartros. Det betyder i praktiken att smärta har sitt eget minne, sin egen signatur, som påverkas av både yttre och inre faktorer. Smärtan kan därför bli en sjukdom i sig.
Vi kan följa nervimpulserna. De går in i ryggmärgen och skickas därefter vidare upp till hjärnan där de uppfattas som smärta. De behandlas av olika områden i hjärnan, inklusive det limbiska systemet. Det limbiska systemet ansvarar för våra kognitiva och emotionella reaktioner och består av hypotalamus, hypofysen, amygdala och hippokampus. Det limbiska systemet styr tillsammans med andra delar av hjärnan produktionen av olika hormoner och neurotransmittorer, som påverkar smärtan.
Nervimpulser som tolkas i hjärnan som smärta aktiverar olika hjärncentra som är relaterade till stress och ångest, inklusive det limbiska systemet. Det leder till en ökad hypotalamus-produktion av kortikotropinfrisättande hormon, förkortat till CRH, vilket i sin tur stimulerar frisättning av adenokortikotropiskt hormon, förkortat ACTH, från hypofysen, vilket i sin tur leder till en frisättning av kortisol från binjurarna. Detta kallas H-P-A-axeln.
Så när smärtorkestern i hjärnan under en längre tid spelar smärttoner orsakar det stressreaktioner och en aktivering av HPA-axeln med frisättning av kortisol som kan orsaka svängningar av blodsockernivåerna i blodet. Det kan i sin tur leda till beteendeförändringar som viktökning, humörsvängningar nedstämdhet och depression. Det här är normala reaktioner vid långvarig smärta och eller långvarig okontrollerad stress.
De fysiologiska reaktioner som vi har beskrivit har utvecklats under miljontals år och är relaterade till flykt och kampmekanismer (Flight or Fight). Problemet för många idag är att samma fantastiska system som har visat sig avgörande för vår överlevnad, också har skapat problem med stressrelaterade sjukdomar och långvarig smärta. Men misströsta inte, det finns mycket du kan göra för att få kontroll över både smärta och stress.
Lycka till.
