Startsida » Shop » Filmer » Animering – Smärtans psykologi

Animering – Smärtans psykologi

 51,57 Inkl. moms

Animeringen beskriver hur olika psykologiska reaktioner kan öka smärtkänslan.

  • Längd: 5 min 50 sek
  • Nedladdning: Filmfilen laddas ner efter att du genomfört alla steg i kassan.
Artikelnr: MOV_SP_01 Kategori:

Beskrivning

Den här animeringen ökar dina kunskaper om att olika psykologiska reaktioner på smärta är helt normala och att de kan öka eller minska din smärtupplevelse.

Normala dagliga aktiviteter och vardagsarbete kan orsaka smärta. Det gäller exempelvis ensidigt upprepade arbetsuppgifter vid löpande band, kontorsarbete, idrottsaktiviteter, arbete i byggbranschen eller ett brutet ben i armen efter ett fall. Du får ont.

Om du får en vävnadsskada, aktiveras i vävnaden olika nociceptiva receptorer, och nervimpulser skickas vidare genom nervbanor till ryggmärgen. Här fortsätter nervimpulserna sin resa genom nya nervbanor till hjärnan, där nervimpulserna tolkas som smärta.

Vi har nervimpulser som transporteras mycket snabbt. Den funktionen är viktig för vår överlevnad. Om du bränner dig på en spisplatta måste du snabbt kunna rycka bort handen och minimera skadan. Sedan har vi mer långsamma nervimpulser som transporteras via C-nervfibrer. Exempelvis vid långvarig ryggsmärta där nervimpulserna till hjärnan påverkar våra känslor och upplevs som molande och gnagande och går in i märg och ben.

När vi upplever ett smärttillstånd finns det två alternativa vägar: till höger, grön väg eller till vänster röd väg. Väljer du att gå till höger betyder det att smärtan upplevs som ofarlig. Du vet vad som orsakar smärtan och prognosen är god vilket gör smärtan hanterbar. Hanterbar och kontrollerbar smärta innebär mindre smärta. Det betyder att smärta är en känsla som tolkas av hjärnan.

Om smärtan däremot uppfattas som okontrollerbar går du automatiskt till vänster, den röda vägen. Forskning visar att psykisk och fysisk smärta aktiverar samma områden i hjärnan som är förknippade med kognitiva funktioner och känslor. Magnetröntgen av hjärnan visar att när försökspersoner ser en bild av en person som de blivit dumpade eller sårade av aktiveras samma områden i hjärnan som när försökspersonerna utsattes för fysisk smärta.

När du känner rädsla och saknar kontroll över smärtan kommer så småningom katastroftankar att dyka upp. Det är en en normal psykologisk reaktion på smärta. Smärtan upptar automatiskt en större del av dina tankar och du blir mer orolig och känner efter mer ifall något i kroppen inte känns bra. Du blir rädd att smärtan aldrig kommer att försvinna och det leder till att smärtan uppmärksammas ännu mer. Smärtan bokstavligen växer i hjärnan och du kan känna dig helt hjälplös. Det i sin tur öppnar upp fler vägar för smärtan att nå hjärnan vilket gör att smärtan fortsätter att öka. Rädsla, ångest, oro och hjälplöshet är alla känslor som kan leda till en överkänslighet eller såkallad sensitisering av nervsystemet.

 

Som en naturlig reaktion på katastroftankarna börjar du undvika aktiviteter som du tror kan öka smärtan. På kort sikt fungerar en sådan strategi mycket bra för att minska rädsla och ångest, men över en längre tid får det negativa följder som minskad aktivitetsnivå, både på arbetet och på fritiden och det i sin tur påverkar livskvalitén negativt.

Omedvetet börjar du långsamt dra dig tillbaka från ett aktivt och socialt liv och isolerar dig mer och mer. Du orkar inte längre hålla samma kontakt med vänner och familj som tidigare och rädsla, ångest, nedstämdhet och depression är vanligt förekommande.

Så när smärtorkestern i hjärnan fortsätter att spela en okontrollerbar smärtton blir rädslan för smärtan ett större problem en själva smärtan i sig.

Smärtan har nu blivit en kontinuerlig stressfaktor och aktiverar olika centra i hjärnan som är relaterade till stress och ångest, inklusive det limbiska systemet. Det leder till produktion av hormonet CRH från hypotalamus och ACTH hormon från hypofysen som i sin tur möjliggör frisättningen av kortisol från binjurarna. Detta är H-P-A-axeln.

Så när smärtorkestern får spela sina toner i hjärnan under lång tid leder det till stressreaktioner och aktivering av HPA-axeln, frisättning av kortisol, ojämna blodsockernivåer och beteendeförändringar. Det kan vara viktökning, humörsvängningar, nedstämdhet och depression. Det här är normala reaktioner på långvarig smärta och/eller långvarig okontrollerbar stress. Om det pågår över en längre tid minskar efter hand produktionen av kortisol och du är nu på väg mot ett utmattningssyndrom.

För att långsamt ta dig ur den här situationen, måste du komma igång med successivt ökad fysisk aktivitet, gärna i kombination med samtalsterapi hos psykolog eller annan kvalificerad professionell person. För att fysisk träning ska bli effektiv som smärtmodulering, är det viktigt att du börjar på en nivå som du klarar av. Träningsmängden ökar gradvis med tiden och dosen bestäms av dig i samråd med terapeuten. Behandlingsformen är bevisat effektiv men den tar tid. För att lyckas behöver du regelbunden uppföljning av terapeuten där målet är 60-90 minuters uthållighets träning två till tre gånger i veckan, träning som inte leder till ökad rädsla, ångest eller smärta. Med tiden bör både dosen och intensiteten i träningen ökas så att du också blir svettig.

Så småningom kommer smärtorkestern i hjärnan sluta spela smärttoner och istället börja spela nya melodier. Till exempel jag börjar känna mig lugnare över smärtan-toner, jag känner mindre ångest och oro-toner och toner där jag lättare förstår vad jag ska göra för att få ett bättre liv.

Lycka till.

 

Animering – Smärtans psykologi

 51,57 Inkl. momsLägg till i varukorg