Smärtans Fysiologi – Fyra bilder
€ 26,90 Inkl. moms
Beskrivning
Rama in bilderna (A3 format) och häng upp dem på väggen på din arbetsplats/klinik. Försök att finna en plats där det är lugn och ro och där patienten kan se på bilden(erna) utan att bli störd. Låt personen observera teckningarna/bilderna och reflektera över vad bilden berättar. Personen speglar sig själv i budskapet i teckningarna och känner kanske igen sig. När patienten känner igen sig, börjar personen att prata om det hon/han ser. Nu kan du lägga till ytterligare information relaterad till det patienten berättar för dig. Det är bättre att guida personen än att förklara. Detta är en form för biopsykosocial kommunikation där du undgår problemet med att personen känner sig stigmatiserad. När du köper de tecknade bilderna (A3 format) får du även en pdf med en förklarande text till varje bild som du kan skriva ut och ge till patienten. Nu kan du använda teckningarna som ett hjälpmedel för att bättre förstå personens smärta. Du kan kombinera kommunikationen om smärtans fysiologi med andra metoder/tekniker som du arbetar med.
Bild 1 – Vi har inga smärtreceptorer, vi har nociceptiva receptorer
Stryk dig försiktigt över armen. Du känner att du stryker dig över armen. Du har nu aktiverat lågtröskel mekaniska receptorer i huden. Tryck tummen hårt ner i armen, öka trycket. Efter en stund blir det obehagligt och du upplever smärta. Nu tänker du kanske att du har aktiverat smärtreceptorer i huden. Det har du inte, du har aktiverat högtröskel nociceptorer. För att aktivera nociceptorerna (det finns mekaniska,- termiska-, (kyla/värme) och kemiska nociceptorer), måste stimulit vara av en viss intensitet/storlek, ex. trycka tummen hårt ner i armen.
Bild 2 – Nervimpulser från nociceptiva receptorer är på väg till hjärnan
När du får en akut vävskada, som exempelvis en stukning av ankeln, så blir högtröskel nociceptorerna depolariserade. Nervimpulserna färdas raskt till ryggmärgen och så vidare upp till hjärnan så att du raskt kan reagera och undgå ytterligare vävskada. För långvariga smärtor färdas nervimpulserna långsammare i C fibrer och smärtan upplevs nu som en värk som går in i märg och ben. När nervimpulserna från olika nociceptorer når olika hjärnområden, särskilt insula, och blir tolkat som en fara, upplever du smärta. Så det är tolkningen av en situation som skapar smärtupplevelsen. Därför är smärta en “output”, en känsla, en aktivering av ett neuromatrix i hjärnan baserat på tidigare liknande situationer. Om smärtan över tid ortsätter att plåga dig så börjar orkestern i hjärnan att spela smärttoner.
Bild 3 – De negativa effekterna av långvarig smärta påverkar hela kropps- systemet
När orkestern i hjärnan fortsätter att spela smärttoner så kommer det att påverka hela kroppssystemet så att det endokrina systemet och immunförsvaret kommer i obalans. Apoteket i din hjärna minskar produktionen av viktiga smärtmodulerande hormoner och neurotransmittorer som endorfiner, serotonin, dopamin, oxytosin och kortisol. Då nervsystemet är plastiskt, ändringsbart, kan dessa ändringar föra till att du blir mer utsatt för sensitiviserings processer som resulterar i allodynia (allodyni = ett normalt stimuli som inte ska ge smärta, ger smärta ändå) och hyperalgesi (hyperalgesi = när ett smärtfyllt stimuli (sticka en nål in i huden) är mer smärtfyllt än normalt). Fråga din läkare/terapeut om flera kliniska exempel på allodyni och hyperalgesi.
Bild 4 – Smärta kan vara mycket stressande
Över tid och på grund av långvarig smärta, blir det endokrina systemets HPA axel utmattad. Detta resulterar i en minskning, eller underproduktion av kortisol som igen gör dig mer utsatt för sensitiviseringsprocesser och systemiska sjukdomar. Obalansen gör dig också mer utsatt för allodyni där nociceptorernas tröskelnivå har blivit sänkt så att normala belastningar och stimuli som normalt inte upplevs smärtfyllt nu tolkas som en fara och du upplever smärta.
