• Nyhetsbrev
    • Prenumerera

      Få en rolig story board om spiken i foten när du startar prenumerationen.

  • Blogg
  • Publikationer
  • Om Oss
  • Kontakta oss
tre affischer
fysisk-aktivitetsmartans-fysiologismartans-psykologi

Tre affischer om smärta – 50x70cm

686,88kr Inkl. moms

Tre pedagogiskt tecknade affischer i A3-format

  1. Smärtans fysiologi
  2. Smärtans psykologi
  3. Fysisk aktivitet som smärtmodulering.

Art. nr. 1002 Kategori:

Produktbeskrivning

De tre affischer kommer att vara till hjälp i speglingsprocessen och göra dina patienter mer medvetna vad smärta är, vad som orsakar smärta, och vilka mekanismer kan öka eller minska en smärtupplevelse.

Storleken på varje affisch är 50 cm x 70cm. Dom bör ramas inn och hängas upp på väggen antingen i ditt behandlingsrum, i väntrummet, eller i en gång där det är lungt. Målet är inte att förklara informationen på affischen, snarare fråga patienten om följande: "Vad tycker du om informationen på denna affisch", eller "Vad ser du i bilderna på denna affisch och vad betyder det du ser för dig? Vad som kan hända, är att patienten känner igen sig i bilderna och börjar prata om vad bilden betyder. En annan patient kan bara titta på affischen, nicka, och säger ingenting. Det är också helt OK! Med affischerna på väggen på din arbetsplats signalera du att denna informationen är inom "väggarna" av denna klinik och om du vill prata om något av detta är du mycket välkommen att göra så. Det är viktigt att inte pressa patienten inn i något av detta, snarare försiktigt visa patienten att denna kunskap är viktig och kan vara till hjälp vid behandlingen.

fysisk-aktivitet

Fysisk aktivitet som smärtbehandling.

Du ska i utgangspunktet inte förklara affischen för patienten. I stället be patient om följande: "Vilka tankar gör du dig när du kollar på bilderna på affischen". Patienten känner troligen till endorfiner och att träning är ett sätt att producera dessa endogena opiater. Men du måste förklara att rätt doserad träning modulerar smärt känslan och är på detta vis bra smärtbehandling genom en ökning av produktionen av endogena opiater som igjen hämmar nociceptiv input. Hypotesen är att fysisk aktivtet har en antinocicptiv effekt. Träning möjliggör för patienten att tolerera ökad belastning så att nervsystemet reagerar på ett normalt sätt på normal belastning, vilket tyder på att graderad fysisk aktivitet har en en antiallodynisk effekt. Kommunikation vidare utvecklas när du är med patienten i smärtmoduleringsrummet. När patienten exempelvis cykler är ett bra tillfälle för dig att förklara vad som händer. "När du sitter här och cyklar går det nervimpulser från anklarna, knäna, höfterna, vad och lårmusklerna till ryggmärgen. Dessa nervimpulser aktiverar en kemisk reaktion i ryggmärgens bakhorn så att nervimpulser från nociceptiva receptorer hämmas från att nå fram till ditt medvetande. Nervimpulserna från dom arbetande musklerna går samtidigt till hjärnan vart celler midt inne i din hjärna i ett område som heter hypofysen aktiveras. Cellerna producerar endorfiner som cirkulerar ut och binder till nervceller i hjärnan och andra delar av det centrala nervsystemet, på samma sätt som morfin gör. Nå aktiveras det nedåtgående smärthemmande systemet som förstärkar smärthemingen i ryggmärgens bakhorn. På detta sätt får du en ytterligare hämming av nociceptiva impulser och du kan uppleva mindre smärta”. Smärtlindring handlar mycket om kortikal och spinal kontroll av nocicpetiv input.

smartans-fysiologi

Smärtans fysiologi

Förklara inte affischen för patienten. I stället be patient om följande: "Vilka tankar gör du dig när du tittar på dom olika bilderna? ". Patienten kommer att känna igen sig i de röda djävlarna och smärt orkestern som spelar smärt toner. Det är dock svårare att förstå att vi inte har smärtreceptorer men nociceptorer. Nociceptorer (mekaniska, termiska och kemiska) är utformade för att upptäcka vävnadsskador och har höga trösklar för aktivering, vilket innebär att till en början måste det vara en viss intensitet av stimuliet för att aktivera dom. Över tid, och särskillt vid långvarig smärta, sänks nociceptorernas trösklar för aktivering, så att en normalt stimuli som inte ska ge smärta upplevs smärtsamt. Detta är allodyni.

Smärta är också lika med stress, något som aktiverar hypotalamus - hypofys - binjure-axeln (HPA-axeln), vilket ökar graden av stresshormoner i kroppen. Om situationen forsätter kan det leda till en obalans i HPA-axeln, i det hormonella systemet, så att det nedåtgående smärt hämmande systemet blir hämmat. Det gör att normala belastningar som olika former för träning tolkas av hjärnan som en fara, och man får ont. Det är heller inte ovanligt att långvarig smärta och stress leder till ändringar i ens personlighet. Många känner därför igen sig i bilden som visar hur personen går upp i vikt, besväras av humörsvängningar och av nedstämd. Detta är viktiga faktorer för sensitiserings processer och utbrändhet.

 

Det är helt normalt att tänka att vi har smärtreceptorer som skickar smärtimpulser. Så är det inte. Vi har inte smärtreceptorer, men nociceptorer. Nociceptorerna har höga trösklar för depolarisering och är främst avsett för att upptäcka vävnadsskador. När nervimpulserna från nociceptorer tolkas i olika delar av hjärnan som en fara för ens överlevnad, kommer du att uppleva smärta, vilken typ av smärta och hur mycket smärta du kommer att känna. Således är smärta en OUTPUT. Mest intressant av allt är att forskning visar att våra tankar och känslor är knutna till våra smärtupplevelser. Tankar och känslor modulerar smärtan. Således kan psykologiska faktorer antingen öka/aktivera eller minska/hämma nociceptiv input. Det är tankar och känslor som styr olika fysiologiska prosesser som påverkar vår hälsa.

smartans-psykologi

Smärtans psykologi

Detta är kanske den viktigaste av de tre affischerna. En grov uppskattning är att 70-90% av patienterna hittar denna affisch mest intressant. Är det för att patienten känner igen sig i bilderna och att detta sätter igång känslorna? Återigen, förklara inte affischen till patienten istället fråga patienten: "Vilka tankar får du när du ser bilderna?". Eller: "Vad ser du?”. Många patienter känner igen sig i bilderna och öppnar upp till vad han/hon ser. Om du som terapeut däremot förklarar bilderna för patienten, finns det en risk att patienten kommer att känna sig stigmatiserad och tolkar det du förklarar negativt. Nämligen att smärtan sitter i huvudet, at det bara är psykiskt. När patienten själv börjar förklara och öppnar upp om bilderna kan du ställa öppna frågor eller ge svar om det är något patienten undrar över. Patienten börjar nu en resa mot att förstå hur psykologiska faktorer, tankar och känslor styr smärtupplevelsen. Slutligen, det är bättre att patienten själv upptäcker detta. Därför är det bättra att vägleda än att förklara.

686,88kr Inkl. moms Lägg i varukorg